Allt ha en mening. Det är min tro som få mig känna hopp. Alla behöver nått att tro på, för försöka förstå varför du ska kliva upp just idag och alla andra dagar av resten av ditt liv.
Jag gjorde det rätta i det tillfälle som krävde ett beslut (vi) men det värsta beslut jag nånsin behövd göra. Jag kände dig , du var en del av mig. Helt plötsligt kände jag mig så tom, var svårt acceptera det liv som nyss levde i mig, ej fanns kvar. Det är oundvikligt tänka tanken hur du kunde sett ut , vem du hade blivit, hur jag idag kunde fått hålla om dig. Men jag kommer alltid hålla dig i minnet det liv jag tog. Men av just den anledningen valde jag det på grund av inte kunna ge dig ett liv som det såg ut just då det var inte meningen.
Jag ha haft mardrömmar sen det gjordes, vaknat gråtande utifrån mitt val, trodde det var mitt straff. Men fick lära se det med andra ögon ett sätt för mig att gå vidare, läka mig själv genom en chans till föda dig, du bär rosa...där lever du , där valde jag ett annat öde för dig Angel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar